Igår var en grymt jobbig dag.
Började med att kvart över fem var man uppe ur sängen, drog på sig kläderna och fixade håret. SLängde i sig tabletterna och lyckades t.o.m vara klar när Ingela kom och plockade upp mig vid 6tiden. På vägen till umeå pratade vi nästan oavbrutet om min familjesituation, och det som låg framför oss. Men även en del trevliga grejjer, som hästar. Sista biten somnade jag dock och när vi sedan skulle ge oss ut i jakt efter min advokats place var man extremt nyvaken och kämpade med att hålla ögonen öppna. Det tog mig ca 5 steg innan jag höll på att bli påkörd av tre olika fordon, haha.
Sen blev vi mottagna där och så, jag var så jävla nervös. Konstigt, verkligen. Men i alla fall. Vi började bara med att presentera oss och så fick man berätta lite allmänt, dock ville hon redan då veta så mycket detaljer som möjligt. Liksom, det är saker jag lovat mig själv att aldrig nämna för någon. Aldrig någonsin. Någonting som skulle följa mig till graven. Men ibland måste man göra saker ändå. Visst, jag må vara totalt förstörd för alltid, men det kan inte bli sämre i alla fall. Så vi stack iväg till polisen, träffade polisfröken(haha) som höll i allt det här och där började de riktigt tuffa frågorna. Aja, var grymt skönt när det var över. Jag skrev på en fullmak till min advokat så hon ska försöka ordna besöksförbud så att han inte får vistas i min närhet eller på något vis kontakta mig. Sen vet jag inte om det kommer bli åtal. Men skadestånd blir det säkert.


Jag vill inte behöva göra det här,
men hur ska man annars kunna släppa det?

Jag har i alla fall tur som har såna underbara vänner.
Kajsa, Simon och Julia t.ex. De som vet, okej Kajsa vet inte riktigt allt tror jag, och ändå stannar kvar hos en liksom.
Jag älskar er, och kommer alltid ställa upp för er vad som än händer och vad det än gäller. <3